GBB – Guldet som blev till sand

Gold Bullion Development (GBB) var och är ett guldprospekteringsbolag i Kanada som var extremt ”hypat” runt 2010-2011. Som så många andra guldbolag, steg det som en sol och föll som en pannkaka när TSX-V började dyka under 2011. Aktiekursen toppade på strax över 90 cent i slutet av 2010. När detta skrivs pendlar aktien runt 4 cent.

Du som är intresserad av historiken kring bolaget kan gärna läsa mer här, men kort kan sägas att GBB är ett bra exempel på den typen av bolag som alltid dyker upp när det råder en börshysteri av något slag.

Problemet med GBB var inte att man inte hittade guld, för det gjorde man, utan istället att det guld man hittade till största delen inte var ekonomiskt att utvinna. Anledningen till det var att det låg utspritt över för stora områden vilket innebar man måste borra/spränga/gräva upp en massa extra gråberg/sten/grus och sedan processa samma gråberg/sten/grus för att utvinna guldet. Det här är ytterligare ett bra exempel på att det är ointressant hur mycket guld ett bolag hittar om det ändå inte går att utvinna med ekonomi.

Hur mycket guld hittade man då? Från början var det totalt runt 2,5 Moz där man uppskattade att cirka 1,2 Moz kunde utvinnas ekonomiskt. Sedan reviderades den siffran till cirka 1,5 Moz. När väl den preliminära lönsamhetsstudien kom visade den på en IRR på ~10% FÖRE SKATT vid $1470 guld. För den oinvigde så är IRR på 10 % väldigt lågt och det finns ingen bank eller investerare som går in i ett sådant projekt.  Du kan dubbla den siffran och skulle ändå inte få någon att investera i projektet.

Det här tyckte man borde ha inneburit slutet för bolaget och i vanliga fall vore det säkert så, men GBB gav sig inte så enkelt. Ett år senare kom bolaget med en uppdaterad rapport, som bland annat innehöll en så kallad ”rullande start”, där man dels “highgradade” resursen, dvs. plockade ut de bästa bitarna, dels inte processade malmen själva utan istället valde att köra den via lastbil till ett anrikningsverk som finns ett antal mil bort och ägs av ett annat bolag.

Hur mycket malm var det då som var lönsam att köra? Jo, cirka 75 000 oz. Så av från början totalt 2,5 Moz återstod alltså 75 koz. Just dessa oz visade dock på riktigt bra ekonomi och enligt rapporten ska de genera US$100 millar i intäkter och en vinst efter skatt på ~US$20 miljoner. Planeringen är att processa dessa över 3 år eller cirka 25 koz om året och att det ska generera ett överskott på knappt US$7 miljoner per år.

Är då detta bra eller dåligt? Vid en första anblick är det naturligtvis bra, att få in pengar kan aldrig vara fel och sju miljoner dollar är ju ändå en hel del pengar. Och för ledningen är det naturligtvis bra, de förlänger livslängden på bolaget med några år och kan ta ut lite extra arvoden och bonusar. Ur ett aktieägarperspektiv däremot är det ganska ointressant eftersom inga av de här pengarna kommer att tillfalla aktieägarna. Tittar man på resultatet för GBB under de senaste fem åren så ser det ut så här:

Man har snittat en förlust på cirka US$8 miljoner per år. Det finns med andra ord ett antal hål att stoppa pengarna i och det är väl heller inte orimligt att anta att ledningen kommer att belöna sig lite mer själva nu när bolaget ”är i produktion” samt att man säkert också kommer att lansera ytterligare borrprogram för resten av sitt ”outforskade” område.

Det enda som förhoppningsvis händer är att man drar ner lite på utspädningen av aktier som har varit ganska imponerande under samma period. Så här ser den ut:

Från 2010 när man hade cirka 80 miljoner aktier har bolaget idag cirka 377 miljoner aktier, fullt utspätt.

Inga pengar till aktieägarna alltså vilket är det ena problemet, det andra problemet är att i och med att man processar den absolut bästa delen av fyndigheten så blir ju resten av fyndigheten ännu mindre ekonomisk. Så de cirka 1-1,5 Moz som hade en redan kvaddad IRR på 10 % vid $1470 guld kommer nu att få en ännu sämre IRR.

Det som är lite intressant i sammanhanget är också att om man tittar i den senaste presentationen från GBB så visar de där på flera ställen glatt upp den senaste totala resursuppdateringen på totalt ~1,5 Moz, trots att vi vet att bara 74 koz av den går att utvinna ekonomiskt och att resten med största sannolikhet aldrig kommer att gå att utvinna överhuvudtaget.

GBB skriver vidare också att man siktar på att producera 100 koz per år under en 10-års period. Det låter väl kanske inte helt trovärdigt om man säger…

Så finns det då något som kan driva aktiepriset? Att bolaget går i produktion? Nej, den är för liten för att vara intressant. Utdelning? Nej, det kommer aldrig att ske. Uppköp? Nej, ingen kommer någonsin att vilja köpa GBB oavsett hur många spekulanter CEO Frank J Basa säger sig ha haft. Sannolikheten att GBB hittar en fantastisk fyndighet på resten av sitt 80 % outforskade område? Tillåt mig tvivla. Frank J Basa som på något mirakulöst sätt kommer att trolla fram kaniner ur hatten? Skulle kanske vara det då…

Hör du till de som gick på hypen i GBB och fortfarande sitter på aktier så är detta ett klassiskt exempel på hur man gifter sig med en aktie. Man hoppas fortfarande att det kommer att vända en dag och att man då kommer att ta igen allt man har förlorat. Gör inte det misstaget, GBB är skojarbolag med en hopplös framtid. När guldet väl vänder (vilket det förr eller senare kommer att göra) kryllar det av jätteintressanta bolag. GBB är inte ett av dem.